Sandra lättar hjärtat

Idag när jag ställde mig på vågen hade jag gått ner 4 kilo!! Så nöjd och stolt! Gick med i Viktklubb.se för drygt 2 månader sedan och det har varit en seg kamp, som äntligen börjar ge riktigt resultat.

 

På 2 år har jag gått upp 10 kilo! En katastrof för mig som under större delen av mitt vuxna liv varit strl XS. Att jag gått upp så mycket beror mycket på tröstätande under min depression och på min antidepressiva medicin. Plöstligt insåg jag att jag mådde dåligt när jag såg mig själv i spegeln. Bestämde mig för att det är ok att inte komma i sina XS-kläder igen. Den tiden är nog förbi. Istället bestämde jag mig för att gå ner från mina 66,3 till 60,0. Kändes som ett rimligt mål och som en ok vikt för mig och mina 165 cm. Det är inte lätt att gå ner! Åldern har betydelse och fan vet om inte mina "rosa piller" gör det ännu svårare. I alla fall visade vågen på -4 kilo i morse. Känns oerhört skönt! Och det syns i spegeln också. Härligt!!

 

 

 

 

 

Idag gick jag, för första gången, på julskyltning alldeles ensam. Kändes inte det minsta märkligt eller tråkigt. Jag hade en mysig eftermiddag. Som jag skrev igår kväll, så är det viktigt för mig att leva mitt liv och inte sitta hemma och vara offer. Det har jag gjort tillräckligt i mitt liv! De flesta av mina minnen från julskyltningen och sedan hela december ut förra året, är förknippade med Micke. Nu känns det skönt att skapa nya minnen och låta förra årets december sjunka tillbaka i tiden.

 

På torget var det lite julmarknad med både marknadsstånd, orkester och annat. Massor med folk var ute i kylan och det var en mysig stämning. Jag köpte en fin lingonkrans att ha på min lägenhetsdörr och så ett par varma skosulor i fårull att ha i mina stövletter. Dessutom var jag inne i tebutiken och köpte lite te. Dricker oftast påste, men lösvikt är alltid godast.

 

Det blev ganska kallt efter ett tag, så jag gick in på ett fik och värmde mig en stund med en kopp te. Trångt även där inne, men jag hittade ett bort till slut. Det var nog första gången jag gick själv på ett fik också. Måste bli bättre på att göra saker ensam - fast jag jobbar ju på det :-)

 

Det har varit en jättemysig lördag idag. Sonen har varit här och det har varit jättegott att få umgås lite med honom. Visserligen har han mest suttit i köket och pluggat, men vi har ätit både frukost och lunch tillsammans och hunnit prata en hel del. Det blev tyst när han gick...

 

När han åkt iväg la jag mig på soffan. Vaknade någon timme senare och var vrålhungrig. Så mycket tristare det är att äta ensam! Sällskap är bästa kryddan, sägs det. Jag håller med!

 

Så nu är det lördagskväll. Jag har under många år hatat just lördagskvällar. Varför? Jo, för att de har inneburit ensamhet. Har hatat att veta att alla andra är tillsammans med sina familjer medan jag suttit själv. För även när det funnits en man i mitt liv, så har jag oftast varit själv på lördagarna. Det har varit småbarn inblandade eller långa avstånd och annat, som gjort att vi inte setts lördagskvällar. Numera känner jag annorlunda. Tycker det är ganska mysigt att sitta själv och se en film eller läsa en bra bok. Jag är ju inte "ensam i livet". Mina veckor innehåller ofta en hel del aktiviteter och sociala sammanhang. Då är det ganska skönt att ha "min helg", då jag kan umgås med mig själv och hämta ny energi inför veckan som kommer. Att kunna känna så här, är lycka för mig. Att kunna trivas i mitt eget sällskap och uppskatta det, istället för att se mig som ett offer. Det är jag som bestämmer över mitt liv och det är jag som formar det. Och för första gången på länge (någonsin?) trivs jag med det som det är.